The story of my life. Jag går alltid förbi, vid sidan om livet. Känns det som. Kollar från ett distanserat avstånd. För det är ingenting för mig. Men det är det ju.
Men det ska bli ändring. Det MÅSTE det bli. Man lever tydligen bara en gång säger de.
Oj sicket flum. Men ibland så.
Idag blir det utgång, testa ett nytt ställe. Förväntan är stor. Show me what you got!
Efter förra veckan så är jag rätt slut men jag tackar för ett lugnare tempo denna veckan.
Men visst tar det på krafterna att jobba. Som i att man får ont i ryggen (vilket gör att man inser att man borde ta tag i sin obefintliga träning) och att min hals har sitt lilla egna liv, ibland hosta, ibland hes och så i natt så hade jag världens halsont. Men idag är det borta och jobblunken fortsätter.
Så därför inte så många inlägg på senaste. Jag har fullt upp av att sitta i soffan och stirra i väggen efter jobbet. Och fika.
Så jobbigt. En vän lämnade mig kl tre och redan nu klättrar jag på väggarna. Har inte ro att läsa bok. Och vem vill städa eller diska? Nä söndag är en vilodag.
Men vilan får ju inte bli för tråkig och ensam. Åh. det är som allt går runt i huvudet och allt som är kaotiskt där innanför tar ut sig fysiskt. För jag kan inte för fem öre slappna av.
Pluggar till förskollärare.
I mitt huvud pågår en massa kaos, mest strunt men ibland kan det även glimma till. Förhoppningsvis får ni se glimmen men eftersom jag har känt mig rätt länge nu kan ni nog också få se annat. Om det är någonting är det bara att fråga.
Kram!