Oviljan att diska

Nu när jag bor själv ( jag har snart bott i min lilla etta ett helt år, det är obegripligt.) har jag alltid sagt att jag hatar att diska. Och det gjorde jag väll till en början. Men har senare kommit underfund att det inte är själva diskandet som är problemet utan just åsynen av oreda av odiskad disk som gör att jag får ångest.

Anyway, det har gjort att jag tänker i förväg hur jag kan förminska min disk. Alldeles nyligen så bestämde jag mig för att ta sallad och tomater till tacoköttfärsen istället för att koka pasta som innebär att jag måste dra fram gryta och sedan diska grytan så småningom.

Men nu har jag tänkt mycket på det här. Jag har kommit fram till att det jag vill ha (ville egentligen ha pasta) ska jag ta. Skit i disken, det tar jag sen. Och det är ju inte så mycket mer men mentalt verkar det vara just det.

Jag vet, jag har mycket disk på hjärna. Det är så jag fungerar.